bombnedslag

Hallå.

Här kommer man hem efter jobbet och hoppas att maten står på bordet eftersom han varit hemma i 1 timme innan mig. MEN nej då, här finns ingen mat, barna är högt och lågt och han står på LÖPARBANDET!!!!!! Det var ju precis vad jag ville.

Att man måste tjata om allt som ska göras, varför kan inget ske spontant och på eget initiativ. Varför kan inte männen se ett steg längre eller två utan att bara se till sig sjlv. Ibland så har jag frågat vad vi ska ha till mat(orkar inte tänka ibland) och får till svar " jag är inte hungrig". Nu var inte frågan om du var hungrig utan vad vi ska äta.
 Samma visa om jag jobbar helgen och kommer hem och frågar vad det blir för mat, till svar får man samma "jag är inte hungrig". Men barna då säger jag då, och får till svar "dom har ätit flingor". Flingor är ingen mat säger jag irriterat och tar bilen ner till MC och handlar mat. När man då kommer hem så får man frågan "var är min mat", och då svarar jag "du var ju inte hungrig, så jag köpte inget till dig"

Att det ska vara så himla svårt att se ett eller två steg längre fram än vad näsan räcker till.

Nog om det. På jobbet så flyter det på men det ena labbet gick sönder efter det andra. Men det ska väl gå ändå. Men idag så kände jag min i minoritet, jag jobbade ihop med två st från norge som man inte alltid förstår så himla bra. Det är bara att ta till smilbanden och hoppas på det bästa. Nä men ibland pratar dom alldeldes för fort och särskilt när dom talar till varandra, då är jag lost.
Barna tittar på film men Amanda somnade i soffan så det var bara att bära in henne. Klockan var ju bara 18 men jag hoppas att hon sover hela natten. Hon behöver det. Alex fick ett nytt spel till sin DS så han är helt inne i det. Att det kan vara så roligt.

Nu är sagan  slut.     


Jenny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0